CiNODOR

Första gången jag verkligen uppmärksammade Cikada var när Maria sa "Den här ska du få rida in Carolina". Ett halvår senare satt jag på hennes rygg för första gången. Det var den 13 Februari 2008. Det datumet kommer jag aldrig att glömma. Hon var underbart snäll, från början till slut. I början dock lite stressad, men med tiden växte det fram ett förtroende som jag aldrig tidigare upplevt. Jag såg andra rida henne, de kunde inte ens ha långa tyglar för då försökte hon dra iväg. Stressad var ordet.

Jag kunde alltid rida på långa tyglar. Mig var hon alltid lugn med... Jag har aldrig i mitt liv ridit en känsligare häst. Behövde bara nudda med vaderna så travade hon så fint. Och första galoppen, med draghjälp från Lorden, det var fantastiskt!

Jag var med Chribbe när hon vann sitt andra lopp i karriären. Jag var så stolt, min fina flicka kunde springa fort också! Då med Erik Adielsson i sulkyn. Efter det loppet blev hon halt i jobben. Jag red ibland, skrittade bara. Hon startade 3 gånger efter vinsten, men sprang inte in några pengar. En dag frågade Chribbe mig om jag ville följa med till klinik med Cikada. De skulle kolla hennes framknän för det var antagligen det som gjorde henne halt sa han då.

"Hon har urkalkningar i framknäna, riktigt mycket. Det kan gå att skrapa bort, men hon kommer nog aldrig att fungera som starthäst igen" De hårda orden fick hon på kliniken. Efter det gick allt så fort. Ägarna ville inte betala en operation (vilket man kan förstå eftersom hon aldrig hade fungerat igen). Det sattes ut en annons, hon skulle säljas för 7000 kr som promenadhäst. När närmare 2 veckor hade gått hade fortfarande ingen ringt. Hon gick till slakt 10 oktober 2008.

Cikada, du var en av de finaste som vandrat här på jorden. Jag saknar dig, vi möts vid de evigt gröna flickan...

Cikada & Chribbe


Cikada 15 Juli, då hon vann


Vinnarfoto 5/6 2008. Första vinsten i karriären


Vinnarfoto 15/7 2008